Min teori håller i sig

Som barnpedagog har jag ett motto. Barn gör inte som man säger. De gör som man gör. Givetvis gör de som man säger också men man kan inte säga en sak och göra en annan. Man måste vara en förebild beteendemässigt för sina barn. Beviset på hur detta ter sig såg jag igår när jag var på McDonalds. Jag satt precis intill bollhavet och fick se mycket spännande scenarion utspela sig. Den första mamma som ska få sin ditter från bollhavet och skriker över halva restaurangen. "NU SKA VI HEM" Barnet kommer inte och mamma skriker då. "Då går vi hem utan dig!" Nu skriker dottern tillbaka att hon ska minsann inte gå hem. Då går mamman in i bollhavet och tar sin dotter i famnen. Dottern börjar at skrika och sparka och slå mamman. Då säger mamma. (Håll i er nu!) "Slår du mig en gång till ska jag minsann slå tillbaka!" Hur kan man säga så till ett barn? Och framför alla människor! Men än en gång visar det sig. Ju mer mamma skriker desto mer skriker ungen tillbaka. Nästa mamma går lugnt fram till sina tre barn. Säger lugnt och stilla till dem att nu är det dags att åka hem. Barnen går stilla och fint och klär på sig och följer med ut. En lugn och städad situation. Mamma lugn, barnen lugna. Nu kommer säkert många säga att jag inte vet hur det är att ha barn. Nej, jag har kanske inga egna än men jag arbetar med flera hundra barn i veckan. Visst kommer det upp jobbiga situationer med barn och de kan ha en stark vilja. Men man kan hantera situationen på ett bättre sätt. Det är trots allt du som är vuxen och förälder!