Idag skulle jag till Apoteket för att gå ett ärende åt min bror. Eftersom jag hade varit hos en kompis innan så fick jag ta vägen inom jour-Apoteket på sjukhuset eftersom de andra var stängda vid tiden jag gick hem. Det ligger dessutom på vägen så det var mitt självklara val.
Jag går glad och lycklig i vårsolen, sneddar över gräsmattan bakom mina stora svarta solbrillor och skuttar snart in i svängdörren till sjukhusentrén. Då försvinner plötsligt lyckan, där går sjuka, olyckliga och ledsna anhöriga och det känns så hopplöst. Alla som ligger i sängarna kanske väntar på döden, eller på en diagnos eller så har de kanske råkat ut för en olycka. Så orättvist, alla borde få vara ute i vårsolen och vara lyckliga, som jag!
Men jag fick tänka på att det är underbart att det finns ett sjukhus, med läkare som kan hjälpa och oftast göra dig frisk och pigg igen. Och då ser jag det. Ett överlyckligt par! De har den där glöden i ögonen som man bara kan ha när man är så där fantastiskt, obegränsat lycklig. Så lycklig som man bara kan vara när man bär på sin lilla, lilla nyfödda bebis.
Kan ingen skriva sånger om lyckan på lasasettet istället för all olycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar