Jodå, jag har hittat Julianas dator och måste då passa på att skriva här!
Jag har alltid velat skriva här, ända sedan starten av bloggen 1986.
Jag kanske ska presentera mig, mitt namn är Daniel och jag är fånge här.
Ja alltså inte i bloggen, men i hemmet.
Jag har bott med denna kvinnan i 3 år nu och ja, vad säger man?
Otroligt säger man.
Slut om det.
Det som kommer hända nu, är att Juliana ser detta, blir förbannad för jag förstör hennes fina rosa blogg.
Jag har funderat på att ändra färgerna till svart. Det passar denna bloggen mer, för sån är Juliana egentligen. Svart.
Ja alltså hon är inte från Afrika, men hennes sätt, hennes knep, hennes tankegång.
Här inne så kan hon verka så väldigt feminin och trevlig men om man bor med henne kommer det mörkaste av det mörkaste fram.
Som tex. en gång blev jag väckt av att hon hänger upp och ner i taket och citerar kända scener från Sex and the City.
Detta har gjort att jag alltid lägger mig efter henne nu för tiden.
Det slutar inte där.
Ni känner till Star Wars nördarna? De som kan spela upp hela Star Wars filmer, utklädda som Yoda (inte lätt) mfl.
Detta händer ibland, eller ja, jag har aldrig sett själv agerandet med egna ögon, men när man kommer hem och alla hennes skor står i soffan, som om det vore en väldigt stor skohylla och ut kommer Juliana i sina finaste kläder, med sin laptop under armen och säger "Hello there stranger". Hon traskar vidare in till soffan och sätter två fingrar under hakan och säger tyst "I´ll take those two...and wait, those too..."
Det kanske kan låta oskyldigt och kanske till och med lite humoristiskt, men det är det inte.
Bakom denna fasad av rosa och trevligheter så döljer sig det mörka, det näst intill kolsvarta.
Jag måste nästan avsluta detta sjuka erkännande.
Juliana är tillbaka från köket och ja, har hon inte hittat några "cupcakes" så kommer jag inte att få gå ut imorgon heller.
Snälla, alla som läser detta, hjälp mig! BRIS säger att jag är för gammal för att ringa dem, men jag finner ingen annan utväg. Poliserna har för lite utrustning och ja, ja fy fan rent ut sagt!
Detta är Daniel. Kanske det sista ni hör av mig, någonsin?
1 kommentar:
ÄGD, toffel!
/Karl Söderströms elakaste vän
Skicka en kommentar