Promenix

Det blev en mycket härlig promenad i kylan. Så friskt och skönt och jag blev förvånad över att det inte är mörkt ute än. I torsdags var det alldeles mörkt  klockan fem men nu sitter jag och ser på utsikten över Helsingör och njuter av att det skymmer och att det är ljusare längre och längre för varje dag. Känns verkligen att det är på väg åt rätt håll. Nu har snart den glödande lilla fläcken bakom Danmark förvunnit helt och vattnet ligger alldeles stilla som en spegel. Det är livet det. Tänk så mycket man kan älskae lite vatten. Jag skulle ha jättesvårt att inte bo nära havet när man alltid haft det så nära. Visst blåser det nästan hela tiden när man bor vid havet men det är det minsann värt.