Att tänka på

Jag känner mig inte speciellt säker i ett flygplan. Fast jag vet att fler dör av att ramla ur sängen än att flyga. Ändå känns det konstigt. Förmodligen för att man inte riktigt vet hur allt funkar. Om planet låter lite så blir man rädd. Kanske var det bara flapsen som ändrades. Något helt normalt som man blåser upp till något stort.

De flesta flygincidenter slutar ganska lyckligt också. Det är väldigt, väldigt få som slutar som man ser på krachutredningsprogram. Jag kollar alltid på flightinvenstigation och allt vad det heter. Just för att lära mig mer och faktiskt förstå hur mycket det ska till för att ett plan ska krascha. För det ska enormt mycket till! Ännu bättre blir det när man ser nyheterna om olyckan i New York. Alla överlevde ett nedslag i vattnet. Vattenkrasch, min största rädsla när det kommer till att flyga. Över marken känner jag mig ganska säker men över vatten känns det som om man inte kan landa om det skulle behövas. Ibland är det faktiskt nästan bättre att landa på vatten än på marken.

Det roligaste av allt är att jag är så sjukt besatt av flygplan. Jag älskar flygplan. Så stora som möjligt. De är liksom så overkligt stora och starka att man nästan inte ens kan föreställa sig det. Stora vräkmaskiner som går i 800 km/h. Sjukt faschinerande och väldigt få ramlar ner! Men lite, lite läskiga...