onsdag 28 oktober 2009

Jag har gråtit på en fotbollsarena för andra gången

Första gången var på Ullevi 1999 när matchen mot Göteborg blåstes av och HIF stod som Svenska mästare. Det var rena glädjetårar.

Idag var andra gången och det var lite blandade glädje, sorg och nostalgitårar. Fösta tåren kom när alla stod upp, höll upp sina halsdukar och den vackraste delen av låten spelades.

Jag viskar det i örat på min sovande son, Glöm aldrig bort var du kommer ifrån
Glöm aldrig bort all glädje och all sorg, sorg, sorg, glöm aldrig rött och blått och Helsingborg




Det var sådan stämning så det inte går att beskriva. Sen kom det några tårar till under Henkes tal och när de visade hälsningarna till honom på storbilden.

Jag är så lycklig för att ha fått vara med under Henkes tid och när jag sitter där gammal och gråhårig i gungstolen kommer jag minnas honom som den störste där varit inom fotbollen!

Än en gång tack för allt Henrik. Du är en legend.


4 kommentarer:

Broren i "syster och bror" sa...

Din lille mes! Du måste lära dig att dölja det bättre! Titta mig, såg du mig böla idag eller på Ullevi?

samme bror sa...

Föresten var är din intervju innan matchen? Din lilla MEDIAGRIS

juliana.persson sa...

Du grät på Ullevi! Försök inte!!

Ann sa...

Lyckades hålla mig ganska bra men bölade i morse när jag såg bilden på Henke i Hd.