Lilla söta morfar

Igår när vi var och sjöng så var min morfars kusin där. Jag har aldrig träffat honom eller sett honom innan men mamma berättade att det var han och de pratade. Det kändes lite sorgligt men ändå så fint när man kunde se vissa drag som man kände igen från morfar. Ögonen var lite lika morfars och munnen lite grand när de pratade och framför allt deras händer var lika på något vis. Det var så roligt att träffa någon som hade en del av min morfar i sig. Att veta att de var släkt, hade lekt när de var små kändes så kul. Hoppas morfar också lyssnade på oss när vi sjöng, även om han inte syntes så tror jag att han var där. Lilla, fina morfar Sture..