Jag är en stor flicka, jag kan vissla!

I mitt arbete får man höra många roliga saker. (För er som inte vet är jag danspedagod för barn från tre år och uppåt) Idag sa en flicka "Jag är en stor flicka nu, jag kan vissla" och givetvis kom det en efterföljande vissling för att bevisa sitt påstående, att hon var en stor flicka. Nästan varje lektion får man höra roliga saker. Så spontant! Det kan vara: "Fröken, jag har ett rött sår här som jag inte får klia på men det gör jag ändå" eller "Min mamma heter Lisa" eller komma springade mot mig och säga uppspelt "Fröken du vet du vad? Vet du vad min mormor heter? Hon heeeeeeter mormor Gittan!" Och det roliga med dessa kommentarerna är att de kommer helt utan någon sorts sammanhang till det vi håller på det just då. Utan rakt ur luften. Jag tror inte man kan ha ett roligare och mer omväxlande arbete än jag har. Speciellt roligt blev det idag när min dragkedja i dansdräkten gav upp och sprack hela vägen från korsryggen upp till nacken och barnen sa: "Du behöver inte byta! Det var fiiint så" Gullungar!