Ett litet stort ord

När jag började ettan för snart 14 år sedan sa min första fröken något som alltid har fastat i mitt sinne. Så som du vill att andra ska vara mot dig, så ska du också vara mot dem. På min konfirmation läste detta ur Bibeln där det står Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.(Matt. 7:12, Bibel 2000) Även känt som "Den gyllene regeln" Detta är mottot jag alltid levt efter, och jag har alltid tyckt att det är så samhället fungerar i de flesta fall. På senare tid har jag dock börjat tvivla. När jag var liten fick jag lära mig att säga tack och förlåt, små ord som betyder mycket. Nuförtiden säger inte ens busschaufförerna "Hej!" Jag tycker att det tillhör vanligt hyfs att säga hej till en busschaufför, titta folk i ögonen när man pratar, hålla upp dörren till den som kommer bakom och säga TACK när den framför håller upp dörren åt mig. Men istället står vi mitt i gatan och försöker ignorera de som ska gå förbi, sliter i plagg på mellandagsrean för att säkert spara femtio kronor på förra årets restplagg, vi sätter oss ytterst i bussätet för att säkert slippa sitta bervid någon. Vart är samhället på väg? Idag glömde damen före mig på IKEA en sak i sin lucka vid kassan, och givetvis sprang jag efter henne för att lämna denna. Jag vet själv hur tråkigt det är att komma hem och upptäcka att man glömt något. När jag dessutom såg hur glad damen blev när jag lämnade hennes vara gör det verkligen värt det. Och varför gjorde jag det? Jo, för när jag glömmer något hoppas jag att någon gör likadant för mig. Tänk på det nästa gång ni låtsas ni inte ser. TACK!