Här sitter jag på jobbet helt insjunken i pappersarbete. Plötsligt säger någon "Hej!" bakom mig.
En elev hade alltså kommit utan att jag hörde ett skit. Fattar ni hur rädd jag blev?
Men inte lika rädd som den gången Daniel hade satt sig under vasken i tvättstugan och väntade tills jag skulle komma dit. De var det värsta jag varit med om i skrämselväg. Nu ska jag kamma ner håren som ställde sig upp och ta lite valium. Sen blir det nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar