Kärleken har en tendens att bara finnas ibland. Man går upp på morgonen, bredvid den man älskar, man äter ihop, man går till jobbet, man går och lägger sig. Kärleken finns alltid där. Man vet att det alltid finns någon under en, som en trygg klippa att luta sig mot. Men sen kommer dagarna. De svåra dagarna med stora saker som man behöver ta sig igenom. Jobbiga saker när man behöver någon och när man är behövd. De dagarna kommer kärleken upp till ytan. Den vänder ut och in på hela kroppen och visar sig starkare än något annat. Den letar din in in varenda del av ditt hjärta. Det är då alla små bråk om disk och smågnabb försvinner. Det är just i sådana situationer man vet att man hittat den man vill leva med för alltid. I motvind och medvind och sorg och i lycka. För alltid.