När vi kom hem bestämde vi oss för att gå till standen och ta med en filt och lite skumpa som vi köpt på båten. (Ja, jag kunde kanske misstänka något men vi hade varit tillsammans i 1,5 månad så det fanns liksom inte i mina tankar)
Vi slog oss ner och njöt av havet och utsikten och plötsligt frågade Daniel om vi skulle förlova oss. Det var såklart en gullig liten berättelse innan han frågade men den behåller jag för mig själv.
Jag svarade ja och vi satt kvar på filten och njöt och drack lite champagne. Plötsligt var min bästa kompis min fästman! Sen gick vi till korvkiosken och åt korv, mos och gurkmajonäs. Vår favorit!
Så idag har vi alltså varit förlovade i fem år. Vi har känt varandra i snart nio och innan vi blev ett par var vi bästa kompisar. Men något annat dök upp och som Daniel vet så önskade jag ju att jag träffade dig först!
Jag trivs så bra med min egna prins Daniel och vi kan ha så galet roligt ihop och han kan få mig att skratta så jag kräks. Jag är så tacksam för allt vi upplevt tillsammans, både sorgliga och roliga saker. Men jag skulle inte vilja uppleva dem med någon annan än du. (Lägg märke till att jag skrev DU)
Du har en förmåga att veta saker om mig som jag inte ens vet själv och oftast vet du precis hur du kan trösta mig om jag är ledsen eller hjälpa mig om något är i kläm och hur du kan reta mig så jag blir arg.
Jag ser fram emot ännu fler år och ännu fler upplevelser med dig
Jag älskar dig kotten!
1 kommentar:
Ahhhh GRATTIS ! Vilken härlig berättelse. Jag fick en tår i ögat. Önskar er många lyckliga år framöver =)
Skicka en kommentar