När jag var yngre hade jag eksem. Ganska så illa på baksidan och insidan av låren. Jag fick infektioner i såren, fick ta penicillin, smörja med kostison, smörja med mjukgörande, ha på konstiga plåster som var som en andra hud och herrugud så jobbigt! Jag kom inte tillrätta med det förrän jag var 19 år och fick sola sjukhussolarie eller som det heter, ljusterapi, och fick äta allergimedicin varje dag. Nu kan jag bara ta allergimedicinen ett par dagar eller smörja en, två gånger med kortisonsalva om jag får ett utbrott. Så jag vet hur jobbigt det är när man inte får sova och ska hålla på med salvor och skit hela tiden.
Men nu sitter jag och ser ett program på 5an om en familj med två döttrar som saknar överhud. De måste bada i mjukgörande bad två gånger om dagen, smörjas in var tredje timme. Mamman måste bädda rent, städa och desinficera huset varje dag eftersom huden inte har något skydd mot infektioner.
Att familjen klarar av det är helt beundransvärt och mitt eksem framstår som en struntsak jämfört med dem. Stackare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar