Vilken fredag!

Jag och Daniel fick ett helt sanslöst skrattanfall här hemma innan jag skulle iväg till Väla. Skrattade så tårarna rann så jag fick göra om sminket. Helt sjukt! Trodde aldrig att jag skulle sluta garva och skrattar fortfarande när jag tänker på vad vi skrattade åt. Mohaha!!

Sen var jag och Emma överallt och hittade på roliga saker och sedan begav jag mig till Olympia där det blev tre pinnar och målfest! Sedan fälldes några tårar till när vi skulle säga adjö till Santos. Jag som alltid gråter om någon namn gråter hade ju svårt att hålla tillbaka när Jesper Jansson började prata och knappt kunde få fram orden för att rösten sprack.
Alvaro är verkligen en människa som lämnar avtryck. Inte bara som fotbollsspelare utan som en fantastisk människa. Alltid positiv och glad med en inställning som alla unga fotbollsspelare borde ta efter. När alla hans kids från Fri Fotboll kom inspringande och kramade honom var också ett mycket känslofyllt ögonblick.
Tack för allt, Alvaro.
HIF är vår religion. Olympia är vår kyrka. Du är vår Gud!