Mormor och morfars gamla hus. Nu är det min morbrors. Ni kanske förstår nu varför jag älskar vita trähus med veranda? Verandan är bakom de stora enbuskarna som morfar planterat. Den ena är högre än den andra av en speciell anledning. Men den hemligheten behåller jag för mig själv. Tänk att där nedanför verandan har man stått med fina morfar och jag kommer speciellt ihåg den gången han lärde mig att viol hette viol för det växte massor av violer där. Ett annat minne är när det var hemvändardag i Farstorp och jag stod nedanför trappan med morfar och han visade stolt upp sitt barnbarn för alla. Ofattbart att morfar varit borta i 11 år och ändå minns jag honom som igår. Saknaden är enorm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar