Jag sitter och slösurfar lite. Mina tankar är egentligen hos Lotta Gray, hennes man och lilla fina Lennox. Imorgon ska Lotta få reda på om hennes cancer är borta eller om den kommit tillbaka. Jag har följt Lottas blogg länge och har våndats med henne, glatt mig med henne och försökt att förstå hur hon har det. Men det kan jag aldrig föreställa mig. Jag beundrar Lotta som orkar och som delar med sig av sin historia.
Ingen människa borde få uthärda allt detta ensam. Inga familjer borde få leva med sådan olycka. Jag önskar att man kunde ta alla olycka och dela lika på alla människor så vi fick lite var och så att ingen skulle behöva gå igenom sådant som Lotta och så många andra gör.
Jag håller mina tummar innerligt för Lotta imorgon och hon finns i mina tankar och jag hoppas så otroligt mycket att hon ska vara frisk och få leva ett långt fint liv med sin familj.
Jag är även så tacksam mot Lotta som lärt mig att man ska uppskatta det man har, sina nära och kära och ta vara på vareviga sekund av livet för det kan försvinna så snabbt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar