Idag är det minnesdag för förintelsen. Fick mig att tänka ännu en gång på något jag hörde min pappas "extrabror" säga häromdagen. Han är inflyttad från Polen och hans mamma gick bort häromdagen så vi pratade om jordbegravning eller kremering. Då säger han att hans mamma inte tyckte om kremering för att hennes bror som dog i koncentrationsläger kom hem som aska.
Det är så sjukt att man får ont i magen. Det är inte ens 100 år sedan och ändå verkar så många glömt. Hennes bror kom dessutom i alla fall hem som aska. Tänk så många som bara "försvann" i massgravar och så många som överlevde med ärrade själar och hjärtan. Fruktansvärt och viktigt att minnas och ta lärdom av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar