För första gången på många år så känner jag mig inte så taggad på derby. Trots att detta derbyt faktiskt gäller mer än många andra derbyn gjort. Tyvärr har HIFs tråkiga resultat och prestationer satt spår i mig men framför allt så är det spelarnas tråkiga inställningar som gör mig otaggad.
Senaste matchen spelade man 2-2 mot jumbon Syrianska som har tagit 11 poäng i Allsvenskan. Man var dessutom en man mer i över 25 minuter och hade även en 2-1 ledning.
Efter matchen var spelarna "besvikna". På vad? För det finns inget att vara besviken på mer än på sin egen insats. Man var stundtals utspelad att ett bottenlag. Det finns inga ursäkter. Men inte en enda spelare tog ansvar och sa att man var dåliga, inte spelade tillsammans. Alla var bara sura och gnälliga. Precis som det varit på planen på sistone. Surt, gnälligt och okoncentrerat. Slå ut bollar över linjen, SPRINGA ut med bollar över linjen, dumma gula kort och enkla missar. Det är omotiverat och dålig inställning. När HIF tog guld 2011 så var man inte nöjd trots att man vunnit med 3-0. Nu tycker man det är ok att spela 2-2 mot Syrianska. Vad hände på vägen?
Jag älskar fortfarande HIF trots förluster men när man inte gör sitt bästa blir jag förbannad.
Man borde injicera lite Erik Edman i hela bunten. "Har du en dålig dag kan du i alla fall springa"
Nu springer vi sönder MFF idag och tar hem det här.
KOM IGEN HIF!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar